Att låta sitt barn suga på en napp kan vara behövligt, till exempel som tröst till en liten tröttis. Men hur länge ska man fortsätta att använda napp?

Alla barn har en sugreflex, och människor har i flera tusen år lugnat små barn genom att ge dem någonting att suga på. Idag ställs höga krav på nappar med tanke på säkerhet och hygien. Det finns också saker som föräldrar behöver tänka på när det kommer till hur nappen ska användas på bästa sätt.

Läs mer om vilka nappar som utsågs i vårat test här

Överanvändning för med sig vissa risker, och man bör inte heller fortsätta hur långt som helst upp i åldrarna. I den här artikeln går vi igenom hur, när och hur länge man kan använda napp till sitt barn.

Varför ger man nappen till barn?

Sugreflexen hos små barn handlar såklart om att de ska få i sig den näring de behöver via amningen. Och man bör inte ge nyfödda barn en napp innan amningen har kommit igång. Då finns risken att barnet nöjer sig med nappen och inte börjar amma som det ska.

Man behöver med andra ord se till att amningsrutinen är etablerad, att barnet ökar i vikt som det ska, kissar som det ska, och att barnet har börjat säga till när det är hungrigt. Har väl de rutinerna kommit igång, så går det bra att börja introducera nappen.

Alla barn är olika, och sugbehovet är också individuellt. Men det finns flera anledningar till att man kan vilja använda napp till sitt barn. När mammans bröst behöver vila mellan amningarna, kommer den väl till pass.

Med nappens hjälp kan man, vid behov, öka tiden som går mellan varje måltid. Den kan också göra det lättare för barnet att somna själv, och även att somna om på natten, eftersom den ger barnet känslor av lugn och trygghet.

Nappen kan underlätta när man vill att någon annan än mamman ska lugna och trösta barnet. Det har också visat sig att användning av napp minskar risken för plötslig spädbarnsdöd. Man bör dock inte ge nappen i tid och otid, utan bara när barnet verkar behöva den.

Det innebär att nappen egentligen bara ska komma fram när den lilla är kinkig, ledsen eller trött. Det finns nämligen vissa risker med att använda nappen för mycket.

Men egentligen talar detta till nappens fördel. Med napp kan du som förälder begränsa användningen – något som är svårare om barnet i stället börjar suga på tummen. Men vilka är då riskerna med att använda nappen för mycket?

Risker med att överanvända nappen

En risk, om barnet suger på nappen för mycket, är att tänderna kan bli deformerade. Det sker på så sätt att sugandet efterhand börjar förskjuta tändernas position och ställning. Risken är att barnet får ett så kallat ”öppet bett”, där käkarna biter fel mot varandra och barnet får utstående framtänder.

I vissa fall leder det här till att barnet behöver använda tandställning när det kommit upp i skolåldern. Därför säger man att användandet av napp bör begränsas. Ett vanligt råd är att man kan ge nappen bara när barnet ska sova.

En annan risk med att överanvända nappen, är att det kan påverka språkutvecklingen hos barnet. Om barnet har nappen i munnen hela tiden när det lär sig att prata, så kommer nappen att hindra tungans rörelser. Då kan det bli så att barnet tränar in ett felaktigt uttal. Det här felaktiga uttalet riskerar då att bli kvar även när barnet har slutat använda napp.

Ett tredje fenomen som kan uppstå vid användning av napp, är en svampinfektion som kallas för torsk. Då bildas en vitaktig beläggning i barnets mun. Torsk är inte farligt, men obehagligt och barnet kan få svårt att äta.

Vid amning kan infektionen även sprida sig till mammans bröst. Bästa sättet att förebygga torsk är att hålla en god hygien och se till att hålla nappar och nappflaskor rena. Skölj alltid nappen innan användning, och sterilisera den vid behov. Sjukvårdsupplysningen ger rådet att koka nappen varje dag.

När ska man sluta använda napp?

Alla barn är olika, och exakt när det är bäst att sluta med nappen är individuellt. Det kan skilja sig mycket mellan individer även inom familjen. Man brukar säga att barnet bör sluta med nappen i tre-fyraårsåldern, eller senast innan de permanenta tänderna börjar komma. Ofta kan det gå bra att sluta tidigare än så.

När det gäller tandutvecklingen så börjar faktiskt de permanenta tänderna att bildas redan under graviditeten. I treårsåldern brukar bettet börja utvecklas mer hos barnet – och därför är det en fördel om man kan sluta med napp innan dess.

Det här gäller även med tanke på talutvecklingen, som ju även den börjar tidigare. I treårsåldern brukar barnets språkutveckling gå snabbt, och barnet börjar bilda meningar och föra konversationer. Så kan man sluta innan dess, så är det en fördel.

Hur ska man då få barnet att ge upp denna älskade ägodel och källa till tröst? Här ser vi återigen en anledning att inte överanvända nappen i spädbarnsåldern. Har den lilla vant sig vid att alltid ha nappen i munnen, kan det bli betydligt svårare med avvänjningen sedan. Så, att begränsa användningen från början, har sina fördelar även av den här anledningen.

Sedan kan det vara bra att gå varsamt fram med att få barnet att sluta med nappen. Man kan med fördel börja trappa ner användandet successivt. Inför det definitiva avslutet, är det också bra om man förbereder barnet i god tid innan. Då får barnet en chans att vänja sig vid tanken på att nappen kommer att försvinna.

Man kan också göra en liten ceremoni av det hela. Till exempel kan man säga att barnet ska ”bli stor” vid en viss födelsedag, och då sluta med nappen. Man kan också låta barnet känna omtanke genom att ge bort nappen till ”trollbarnen i skogen”, ”kaninungarna”, sagofigurer eller liknande. Ett annat knep är att barnet får någonting annat, som ett gosedjur eller annan fin present, i utbyte mot nappen.

Sammanfattningsvis kan man säga att nappen är ett bra komplement till mammans bröst i spädbarnsåldern och i den tidiga småbarnsåldern. Men man bör undvika överanvändning, och sluta i tid, för att användandet inte ska påverka barnet negativt. Samtidigt är det viktigt att tänka på att barn är individer, och deras utveckling och behov ser olika ut. Så det bästa är att följa barnets utveckling, och ta det varsamt.